Clemme

Säg vad man vill om klyschor, men jag känner äntligen hopp om USA nu när Barack Obama vann valet.
Speciellt med tanke på att de inte ens var jämnt mellan McCain och Obama.
Folk tror jag inte förstår hur stort de här är egentligen, för afroamerikaner och svarta i allmänhet.
De här är lika stort som när Michael Jackson slog igenom inom musik, för de var bara då när han verkligen slog igenom de blev acceptabelt för mörkhyade människor jobba inom show business.
Ni ser ju utvecklingen inom de området själva, så då kan ni förstå hur stort de var när Obama vann valet.

Tror de eller ej politiken inom familjen har vaknat till liv och jag åh mamma har pratat mycket politik under dem här 2-3 senaste veckorna. De är kul och lite uppfriskande att få prata lite politik med någon som faktiskt har lite intresse inom de. Mina kompisar har inte de intresset, vilket gör de lite svårt att prata om de. Möjligen Wille ibland med är undantaget som bekräftar regeln.
Samtidigt under denna tid som jag haft med morsan, så har de slagit mig igen hur mycket anekdoter och historia våra föräldrar egentligen kan. Jag tror många (inklusive mig) underskattar föräldrar på de området när de gäller sport politik allmän nyheter hur mycket dem kan. Jag blir jämt förbryllad när mamma berättar historia och lär mig saker inom allt och jag tror ni också blir de av era föräldrar.

Jag tänkte säga eftersom jag har blivit lite fjollig på sistone, och börja dricka te till frukost, att jag börjat anpassa mig att till att bo hemma. Men samtidigt som jag säger den meningen för mig själv inser jag hur fel de känns inombords.  Förstår inte alls hur ni andra klarar av att bo hemma så länge som ni har gjort.
Just nu längtar jag tills Åre, bara en månad kvar sen är de jobb, fest och kanske skidåkning.

See ya Clemme